– Prostatacancer är vår vanligaste tumörsjukdom. I motsats till många andra tumörsjukdomar finns möjligheten att antingen behandla tumören radikalt, eller bara vänta och se, säger Lars Egevad, överläkare och professor i tumörpatologi vid Karolinska Institutet.
Prostatacancer är den cancersjukdomsom leder till flest dödsfall i Sverige.
– Sjukdomen är extremt vanlig, tittar man tillräckligt noga på män i 65-års åldern har två tredjedelar cancer i prostata. Majoriteten av tumörerna är helt ofarliga. Problemet är att veta vilka tumörer som vi ska behandla och inte, säger Lars Egevad som arbetar med biomarkörsforskning på prostatacancer.
I dag förekommer både över- och underbehandling av prostatacancerpatienter.
– Att vänta och se hur tumören utvecklar sig innebär förstås en risk för att det inte går bra. Å andra sidan kan behandlingarna ha tråkiga biverkningar, framförallt risk för inkontinens och impotens.
I dag undersöks tumörpreparaten i mikroskop och man gör en så kallad histopatologisk gradering där man utifrån det mikroskopiska utseendet av tumören förutsäger hur farlig tumören är.
– Men det här är ett trubbigt verktyg. Min forskning handlar om att finslipa och hitta bättre verktyg för diagnostik och prognostik av prostatacancer för att bättre kunna avgöra hur patienten ska behandlas.
Finslipa metoder
Ett aktuellt projekt är inriktat på kliniskt applicerad forskning där Lars Egevad och hans forskargrupp försöker standardisera bedömningen av tumörpreparat. Ett annat projekt är inriktat på biomarkörsforskning.
– Här söker vi dels efter proteiner som uttrycks i cancern och som korrelerar med hur det kommer att gå för patienten, dels tittar vi på genetiska förändringar genom att kartlägga hela DNA-sekvensen. Vi söker även efter markörer som vi kan använda för att diagnostisera tumören i ett tidigt skede.
Lars Egevad påpekar att det inte är en snabb process.
– Det kommer att ta lång tid, och jag tror att det alltid kommer att finnas en marginal av osäkerhet. Vilka redskap vi än tar fram går det aldrig att förutsäga exakt hur den enskilda tumören kommer att bete sig. Vi tittar på sannolikheter. Men det patienten vill veta är hur det kommer att gå för mig, och det är en helt annan fråga.
Riktad behandling
Om tio år hoppas han dock att man kan säga vilka patienter som har en hög risk för att utveckla spridd tumörsjukdom under en tioårsperiod, och vilka patienter där man kan säga att "givet den ålder du har idag är risken väldigt liten för att den här tumören ska ställa till några problem för dig under din livstid".
– Jag tror också att vi genom olika markörer i blodbanan kommer att kunna förutsäga vilka patienter man behöver ta biopsier från. I framtiden kommer vi att behandla på ett mer riktat sätt och bättre veta vilka patienter som har nytta av radikal kirurgi eller strålbehandling och vilka patienter som klarar sig utan behandling.
Text: Anette Bodinger