Anders Ullén började intressera sig för målinriktad behandling redan på 1990-talet, under studietiden i Umeå. När han ett antal år senare började sin ST-utbildning vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna följde forskningsprojekten med.
– I samband med flytten blev min forskning mer kliniskt orienterad samtidigt som jag började intressera mig för uro-onkologi. Det har lett till att jag i dag mest ägnar mig åt forskningsprojekt som är knutna till diagnosen urinblåsecancer. Ulléns forskning är främst inriktad på att hitta nya, effektiva behandlingar.
– Rent konkret arbetar vi med att pröva nya terapier, dels i kliniska prövningar i samarbete med urologerna här på sjukhuset, dels på nationell och nordisk basis, via nätverk som arbetar med kliniska prövningar för diagnosen.
Prövningarna är till stor del translationella, vilket gör att prekliniska hypoteser snabbt kan prövas kliniskt och vice versa. Förhoppningen är att resultat snabbt kommer till nytta i form av bättre diagnostik och behandling för den enskilde patienten.
– En stor uppgift är att försöka förstå varför en terapi har positiv effekt på en patient men inte på en annan. Om man vet vilken patient som har nytta av en viss behandling kan vi förfina och individualisera terapin. Det gör också att vi kan undvika en tuff och dyr behandling som inte fungerar, till förmån för ett annat, mer effektivt, behandlingsalternativ med chans till effekt.
Lovande resultat
För att hitta svaren tittar Anders Ullén och hans forskargrupp på nya substanser både kliniskt och prekliniskt.
– Vi har en del spännande projekt där vi studerar nya substanser i laboratorium. Målet är att försöka förstå verkningsmekanismerna, förbättra dem om det går, och förstå varför det blir som det blir. Utifrån de prekliniska studierna kan jag säga att nya målinriktade substanser verkar intressanta och kanske kommer att ha en plats i behandlingen av blåscancer, antingen ensamma eller i kombination med andra substanser. Det handlar om att hitta rätt mix.
På tio års sikt är Anders Ullén övertygad om att det finns fler starka behandlingsalternativ i första, andra och tredje linjens behandling av urinblåsecancer.
– Då har vi också lärt oss att kombinera olika behandlingar på ett bättre sätt, och använder både kliniska data och tumörbiologiska analyser när vi bestämmer vilken typ av behandling patienten ska erbjudas. Det innebär att vi tittar både på hur avancerat cancerns växtsätt är, hur den ser ut i mikroskop i kombination med analyser av till exempel vilka proteinstrukturer cellerna har på ytan och vilka signalvägar och genförändringar som driver cancern hos den enskilda patienten.
I dag är medianöverlevnaden för en patient med spridd blåscancer cirka 15 månader med maximal behandling. Femårsöverlevnaden är bara 10–15 procent.
– Som forskare är det enormt spännande att jobba med translationella projekt kring den här typen av diagnoser. Här finns mycket att upptäcka som i slutänden kommer patienter med avancerad urinblåsecancer till godo i form av förbättrad överlevnad och ökad livskvalitet.
Text: Anette Bodinger