Proteomik är ett samlingsnamn för en uppsättning metoder som används för att kartlägga proteiner. I moderna cancerterapier används proteinerna som mål för cancerbehandling.
– Om vi liknar arvsmassan med en bygginstruktion så är proteinerna de minsta byggstenarna i kroppen, förklarar Janne Lehtiö.
Proteinerna är intressanta inte minst för att de snabbt reagerar på förändringar i sin omgivning.
– Det här är viktig kunskap när man behandlar cancer. Genom masspektrometribaserade metoder då vi tittar på hela cellernas proteom kan vi studera hur proteinerna förändras i relation till den aktuella behandlingen.
Med hjälp av masspektrometrin skapas en systematisk bild av hur cellernas förändringar ser ut.
– På så vis kan vi förstå varför cancercellerna växer och vilka som är de svaga punkterna. Den kunskapen kan vi sedan använda till att hitta markörproteiner som på sikt innebär att man kan skräddarsy behandling till olika patienter och olika tumörer.
Samarbete över gränser
Proteinforskning kräver samarbete av flera olika discipliner. Från erfaren klinisk personal som vet vilka frågor forskningen behöver svar på, och biomedicinare som kan den nya tekniken, till statistiker som kan tolka den stora mängden data.
– Vi jobbar ganska brett och har många lokala samarbeten här på Karolinska Institutet och Radiumhemmet. Proteinerna som är mål för cancerterapi och driver cancertillväxt förekommer nämligen i olika cancerformer, fast i olika kombinationer. I dagsläget är vi involverade i projekt som är inriktade på lungcancer, melanom, neuroendokrina tumörer, cancer i bukspottkörteln och bröstcancer.
Den snabba utvecklingen på proteomikområdet har även fört cancerforskningen framåt. Men att få fram en kliniskt användbar markör tar tid. Biomarkörprojekt är lika krävande och långsiktiga som nya läkemedelsprojekt.
– Å andra sidan är det absolut nödvändigt att få fram nya biomarkörer. Vi börjar få en hel arsenal av cancerterapier som omfattar både traditionella kemoterapier och nya, målinriktade behandlingar. Det som saknas är ett selektionsverktyg som visar hur vi på bästa sätt kombinerar terapierna för varje enskild patient.
Tar tid
Det är biomarkörer som är det saknade selektionsverktyget. Därför går nya proteinbiomarkörer och nya cancerterapier hand i hand. Cancerterapierna kommer inte att kunna nå sin fulla potential innan proteinbiomarkörerna finns på plats.
Om tio år menar Janne Lehtiö att proteomikforskningen kommit en bra bit på väg.
– Då kan vi ta tumörprov, göra proteomik och säga att "med största sannolikhet är det dessa tre, fyra signalvägar som driver den här cancertillväxten". Baserat på det analysresultatet kan läkarna sedan blanda en cocktail av läkemedel som används för just den här patienten. Om tio år tror jag att vi gör det i avancerad cancer. Men om 20 år tror jag vi kan göra det med alla cancertyper, oberoende av stadium.
Text: Anette Bodinger