– En behandling mot urinblåsecancer som fungerar utmärkt på vissa kan vara direkt skadlig för andra.

Vi söker efter markörer som kan förutsäga vilken behandling som gör mest nytta för varje enskild patient, säger Petra de Verdier, docent på Karolinska Institutet.petra de verdier

Urinblåsecancer som drabbar fler än 2 000 svenskar varje år är en mycket heterogen sjukdom med ett spann från de som till nästan 100 procent går att bota, till de i andra änden där prognosen är mycket dålig och nästan ingen klarar sig.
Problemet är gruppen som finns mellan dessa två lägen. Där finns det en effektiv behandling som kommer att fungera för ca 65-70% av patienterna, svårigheten är att förutsäga vilka 30-35% som inte kommer att svara på behandlingen och som borde ha fått en annan behandling från början. Vissa patienter får därför en allt för tuff behandling medan andra underbehandlas.

– Behovet av en mer skräddarsydd behandling är stort. Vi söker efter molekylära markörer som kan förutsäga vilka patienter som kommer att få en aggressiv cancer, berättar Petra de Verdier.

Till sin hjälp har hon och hennes medarbetare ett unikt patientmaterial som består av alla kända fall av urinblåsecancer i Stockholmsområdet under två år på 1990-talet.

– Vi har följt dessa patienter i 15 år och tittat på hur det har gått för dem och vad de har fått för behandlingar. Under årens lopp har vi gjort ett flertal genetiska analyser och undersökt olika molekylära markörer. Vi har dels sökt efter sjukliga förändringar som bara finns i tumörer, men vi har även tittat på naturliga variationer, som man föds med, och som finns i alla kroppens celler. Dessa variationer behöver inte vara dåliga men de kan vara det i vissa sammanhang.

Kväveoxid

Just nu arbetar gruppen med gener som syntetiserar kväveoxid.

– Vi har inom oss två gener som kodar för två proteiner vilka kontinuerligt puffar lite kväveoxid och reglerar blodkärlstonus och mängder av mekanismer. Men det finns också ett kväveoxidsyntas som kan kicka igång en rejäl dusch av kväveoxid. Den här kväveoxiden tycker vi är lite extra spännande. Vi har kunnat visa att varierande individuell förmåga att bilda kväveoxid delvis kan förklara skillnader i cancerincidens, sjukdomens utveckling och behandlingssvar.

Gruppen har också hittat en markör som ser ut att kunna förutsäga vilken behandling som ska ges till vilken patient. Om allt går som Petra de Verdier och hennes medarbetare hoppas på ska forskningen leda fram till att man med hjälp av ett enkelt blodprov ska kunna förutsäga vilken behandling som passar bäst för varje enskild patient.

– Förhoppningsvis ska vår forskning bidra till en mer skräddarsydd behandling och öka överlevnaden i stort. Samtidigt kan patienter med mindre aggressiva tumörer väljas ut till en mildare behandling, vilket innebär en mindre negativ påverkan på deras livskvalitet under och efter genomgången sjukdom.

Text: Anette Bodinger, Årsredovisning 2013

Stöd livsviktig cancerforskning

I fokus

Tematidningen 2017

Här kan du läsa mer om svensk forskning och nya förutsättningar för framtidens cancerbehandling.

Prostatacancer - Råd, rön och möjligheter, 26 april 2017

Föreläsning med professor Sten Nilsson och professor emeritus Lennart Levi

Månadens forskningsprofil

”Jag brinner för cancerforskningen”

Hej företagare

Öppna för nya genombrott
Rädda liv

Våra företagsvänner