Anders Österborg har under sin långa karriär haft glädjen att få utveckla ett nytt läkemedel från de allra tidigaste försöken fram till ett registrerat läkemedel.

Anders Österborg2 2011Anders Österborg, adjungerad professor i onkologi och överläkare vid Hematologiskt Centrum vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna, började tidigt intressera sig för behandling med monoklonala antikroppar, en sorts biologiska målsökande robotar. Intresset handlade framför allt om åldersleukemi, den vanligaste formen av blodcancer. Då, runt 1990, var forskningsfältet relativt nytt och ifrågasatt.

– Det var väl ärligt talat mer bakslag än framgångar i början. Men bit för bit hittade vi och andra allt bättre verktyg och hur man använder dem på bästa sätt. Så småningom blev monoklonala antikroppar en stor framgångsvåg som har gett upphov till många nya, i dag etablerade, behandlingsformer för lymfom, leukemier och solida tumörer.

Att fortsätta forska inom ett område trots upprepade bakslag och skepsis från omvärlden kräver, enligt Anders Österborg, framför allt envishet.

– Våra tidiga behandlingsförsök såg delvis så bra ut att vi hela tiden hade en känsla av att det borde gå att hitta en väg att finna ut vilka patienter som hade mest nytta av behandlingen. Den andra aspekten som höll oss uppe var att behandlingen gav mycket biverkningar. Och när det finns biverkningar brukar det även finnas verkningar! Något hände ju onekligen även om det inte alltid var det vi önskade.

Genombrott

I mitten av 1990-talet var man på god väg att få behandlingen att fungera. De monoklonala antikropparna började hitta fram och slå ut blodcancerceller.

– Plötsligt hade vi tillgång till ett nytt verktyg som i vissa lägen kunde vara synnerligen effektivt och fungera som ytterligare en behandlingsmöjlighet för patienter med åldersleukemi som inte längre svarade på konventionell cellgiftsbehandling.

Forskningen fortsatte i syfte att göra behandlingen så säker som möjligt, och här hittade forskargruppen nya sätt att ge antikropparna, framför allt som sprutor under huden istället för dropp, vilket visade sig minska biverkningarna högst avsevärt.

– Det var ett framgångsspår som via våra och andras insatser bar ända fram till ett registrerat läkemedel. Denna forskning gjorde Anders Österborg och hans medarbetare nästan helt i egna studier, oberoende från läkemedelsindustrin.

– Något som hade varit helt omöjligt utan de privata anslag vi fick via Radiumhemmets Forskningsfonder.

Translationell effekt

Anders Österborg menar att de första, och viktigaste translationella studierna ofta görs i akademisk regi.

– Det är studier som läggs upp på ett sätt som är ämnat för att hitta tidig patientnytta. Att vi var helt fria gjorde också att vi kunde gå framåt på ett snabbare sätt, baserat på vad vi lärt oss i våra tidigare studier.

Att få vara med och utveckla ett nytt koncept ända fram till ett registrerat läkemedel, och bortom det till nya tillämpningar, är något som alla forskare drömmer om.

– Det är ett av vår grupps roligaste projekt genom åren. Vi fångade upp tankarna kring antikroppsterapi på ett tidigt stadium och har sedan kunnat flytta fram positionerna allt eftersom.

En viktig framgångsfaktor är att inte enbart göra kliniska studier, utan att ha en tydlig translationell koppling till forskningslaboratoriet.

– Vi har en bred teknologisk plattform med bred monitorering så att vi kan se exakt vad som händer immunologiskt hos patienten, och på så vis följa upp behandlingseffekter och få idéer om hur vi ska vidare. Vår styrka är den translationella effekten av att ha en nära koppling mellan patienterna på Hematologiskt Centrum och forskningslabbet på Cancercentrum Karolinska.

Forskningen fortsätter

Även om läkemedlet numera är registrerat och i klinisk användning har forskningen fortsatt.

– Vi gör fortfarande nya kliniska studier med det, och fortfarande i egen regi. Just nu försöker vi kombinera olika monoklonala antikroppar med varandra, eller lägga till andra typer av substanser som stimulerar immunförsvaret. Normalt sett ger läkemedlet nämligen en immunsänkning hos patienterna. Vi hoppas nu att kunna förstärka effekten av läkemedlet och samtidigt minska immun­sänkningen.

Det är 25 år sedan Anders Österborg började sin forskarbana. Vad som kommer att hända i framtiden återstår att se. Gruppens forskning är fortsatt inriktad på främst åldersrelaterade, kroniska blod- och lymftumörer.

– Där handlar det mycket om att gradvis förändra dem från att vara dödliga sjukdomar till att bli just kroniska. Målet är att patienterna ska kunna leva ett bra liv med sin sjukdom.

Text: Anette Bodinger, Årsredovisning 2011

Stöd livsviktig cancerforskning

I fokus

Tematidningen 2017

Här kan du läsa mer om svensk forskning och nya förutsättningar för framtidens cancerbehandling.

Prostatacancer - Råd, rön och möjligheter, 26 april 2017

Föreläsning med professor Sten Nilsson och professor emeritus Lennart Levi

Månadens forskningsprofil

”PCM-programmet redo för nästa steg”

Hej företagare

Öppna för nya genombrott
Rädda liv

Våra företagsvänner